Hejsan!
Nu är vi hemma igen från kryssningen men vi var trötta i går :). Jag hade faktiskt skrivit ett långt inlägg här som förstås försvann…. bara för att jag var så trött… *haha* och nu minns jag inte alls vad jag hade skrivit så jag får börja från början igen och hitta på nåt nytt.
I vilket fall som helst… vi hade tur… och det hade vi flera gånger!
Det började när man skulle gå ombord på båtet. Jag såg att kön började röra sig så vi gick förstås dit och det visade sig att de 200 första passagerarna fick gå ombord. De andra fick snällt stanna i vänthallen ett bra tag till. Vi blev lite vip passagerare och fick förhandsinformation och lite underhållning medan vi sippade på våra drinkar. Eftersom det var fullt i buffén skulle vi äta i ala´carte restuarangen och det visade sig vara lyckat två gånger. Först räknades pojkarna som barn och fick äta från barnbuffén för en billig penning. Sen träffade syrran en klasskamrat som arbetar där. Vi berättade att det var Malins födelsedag och när vi frågade om det ingick någon efterrätt i barnmenyn sa hon att hon hade sin snälla dag så vi fick ta vad vi ville från efterrättsbuffén. Så himla snällt och gulligt, tack Iris!
Som stoppade korvar rullade vi ut från restaurangen och fortsatte till tax free för en snabb titt men var lite stressade för att vi ville hinna till Fun club i tid där Malin skulle gratuleras. Ja sen var det väl ett par drinkar och ungarna spelade på banditerna innan det var dax att krypa till kojs. Vi är jättenöjda att vi tog hytter med fönster trots att man inte sitter där så mycket. Det var ju ingen större skillnad på priset men mycket trevligare.
Morgonen började segt och skönt eftersom vi bestämt att strunt i frukost och bara ta det riktigt lugnt. En ny, mer långsam, sväng i tax free och en snabbtur på däck hann vi med innan det var dax för lunch. Sen… ja sen var det dax att packa ihop allt och syrran och jag satt ute på däck en stund.
Tiden går väääldigt fort och man hinner minsann inte dricka alla drinkar man vill och sitta på soldäck så länge som man vill innan det är dags att gå i land *haha* vi är väl för sega helt enkelt.
Vi hade minsann tur igen när alla skulle av båten. Det tog en himla tid och jag stressade upp alla genom att räkna ner minuterna som var kvar innan bussen skulle gå. -Nu är det tio minuter kvar, nu är det fem minuter kvar, nu går bussen om två minuter! Som tur var såg Malin att det var folktomt på rullbandet men helt stopp i gången så vi sprang förbi alla som stod på vänstersidan och köade! Vi rusade till busshållplats 12 och slängde på både väskor och oss själva och så åkte bussen! *puh*. Men hur kan de veta att de får med sig alla hem?
Ja nu är VI hemma i alla fall. Nöjda och glada och ingen ramlade överbord eller kom bort 🙂
kram
.
.
.
