Hej!

I dag har det varit en solig dag!

Men en mörk dag på så sätt att maken och jag varit på begravning.
Det var visserligen en man på 81 år med ett amputerat ben, dålig syn och hörsel och diabetes som avlidit och man kan tycka att hans stund var kommen….. men….. vem vill dö….. liksom……

Det värsta med en begravning är att den får mig att tänka på att jag själv ska dö och det kan ske vilken dag som helst. Det är inget jag tänker på i dagligen och stundligen men på en begravning är ju döden så närvarande. Självklart.

När kantorn sjöng ”Gabriellas sång” från filmen ”Så som i himmelen” kände jag verkligen att jag vill känna att jag levt MITT liv och att det har varit ett bra liv.
Jag har känt solen värma, hört fåglarna kvittra, sett solens glitter i vattnet och doftat på syrenerna. Och jag har älskat min familj så att de har känt det!

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
För att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här
Och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta den nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Text av Py Bäckman

kram